Uteritt
Idag gick jag upp tidigt för att träffa Sandra i stallet. Vi red längs en jätte fin väg. Omgivningarna där är otroligt vackra och vi hade även tur med solen som låg på.
Fina B <3
Hästarna var pigga! N var busig och lät inte Sandra sitta upp, och efter ritten, när jag som vanligt vevar runt med fötterna för att få tillbaka blodcirkulationen innan jag sitter av så kastade B med huvudet och jag tappade tyglarna. Dom gled mer och hamnade vid hans öron. Han stod och puttade med mulen i snön så jag nådde verkligen inte tyglarna. Helt plötsligt höjer han blicken och får syn på sin underbara hage. Då börjar han med bestämda steg gå dit, jag lägger vikten bakåt och neråt för att med hjälp av kroppen försöka få honom att stanna. Då sätter han fart och börjar trava raskt tvärs över hagen. Jag hinner tänka en massa tankar om hur jag ska lösa detta på bästa sätt för jag känner hur han blir snabbare och snabbare. Tillslut närmar vi oss stängslet och det känns som att han förbereder sig för att hoppa men i sista stund när jag nog bestämt mig för att hoppa av precis innan vi når stängslet så slänger han sig åt vänster och jag flyger av till höger. Jag landar mjukt i snön och glider en bit (väldigt graciöst haha!) sen reser jag mig upp och borstar av mina snöiga ben. Jag kan inte låta bli att skratta så att tårarna nästan rinner.
Det gick bra och eftersom att jag inte gjorde illa mig över huvetaget så blev det så himla humoristiskt. Hur klantig kan man vara! Nåväl, det var inte enbart mitt fel utan B var nog i busigaste laget idag :)
